Sjukhus & bergsbyar

Efter en vecka med mest molninghet och intensivt regnande har värmen hittat tillbaka igen. Skönt! De senaste dagarna har jag spenderat i eller nära min säng med trötthet och smärta pga en infektion som nästan sugit alla krafter ur mig. I måndags fick jag inse min kropps begränsningar och lät mig övertalas att gå och träffa en läkare.

Det ligger ett litet sjukhus några kvarter ifrån där jag bor och i brist på ett annat, mer passande ord vill jag beskriva det som rart. Inte som något annat sjukhus jag någonsin besökt. Att komma in där kändes lite som att resa tillbaka i tiden eller kliva in i en film. Det jobbar bara kvinnor där, katolska systrar med hättor på huvudena. Det konstaterades att jag åkt på en infektion och La Doctora skrev ut lite dundermedicin till mig. Nu är jag (om inte helt fit for fight) på benen igen och har masat mig iväg till jobbet.

I lördags följde jag,Lina och Armando med våra vänner Breny och Don Ricardo från Kurmi när de åkte upp till bergen för att träffa en grupp människor som driver ett kooperativ för att utveckla en produktion av lamatextilier. Då vi skulle filma två intervjuer men ingen hade någon nyckel för att komma in på kontoret där kameran och stativet fanns, beslöt vi oss för att bryta oss in på Kurmi. Och visst fick vi tag i kameran till slut. Banditer...

Byn låg ca. en och en halv timme upp i bergen och vi zick-zackade oss upp för bergssidorna med åtta personer i pickupen och lika många på flaket. Det regnade en hel del under dagen och stora dimmoln drog förbi med jämna mellanrum. Lite då och då tittade solen fram. Det var hemskt kallt men åhhh så vackert.

Gruppen som hade samlats i den lilla byn bestod av både kvinnor och män i olika åldrar, många hade färdats länge för att komma dit och alla delade de ett intresse att utveckla sitt arbete med ullprodukter. Det var otroligt intressant att få vara med och se hur de hanterade lamaullen.

Fann mig en vän också, en söt liten grabb som följde efter mig hela dan och drog mig i byxbenen.