Heta källor

Förra veckan, en dag efter jobbet, drog vi upp i bergen till Liriuni och badade i heta källor. Vad det skönt eller? Ehh... Jo! Vi låg och plaskade ett bra tag innan vi blev tvugna att inse att det var på väg att bli mörkt och därför dags för oss att kliva upp och åka hem.

Liriuni ligger alldeles bredvid den skog där ekoturismprojektet vi ska jobba med bedrivs, så kanske får vi tillfälle att besöka källorna snart igen :)

Sjukhus & bergsbyar

Efter en vecka med mest molninghet och intensivt regnande har värmen hittat tillbaka igen. Skönt! De senaste dagarna har jag spenderat i eller nära min säng med trötthet och smärta pga en infektion som nästan sugit alla krafter ur mig. I måndags fick jag inse min kropps begränsningar och lät mig övertalas att gå och träffa en läkare.

Det ligger ett litet sjukhus några kvarter ifrån där jag bor och i brist på ett annat, mer passande ord vill jag beskriva det som rart. Inte som något annat sjukhus jag någonsin besökt. Att komma in där kändes lite som att resa tillbaka i tiden eller kliva in i en film. Det jobbar bara kvinnor där, katolska systrar med hättor på huvudena. Det konstaterades att jag åkt på en infektion och La Doctora skrev ut lite dundermedicin till mig. Nu är jag (om inte helt fit for fight) på benen igen och har masat mig iväg till jobbet.

I lördags följde jag,Lina och Armando med våra vänner Breny och Don Ricardo från Kurmi när de åkte upp till bergen för att träffa en grupp människor som driver ett kooperativ för att utveckla en produktion av lamatextilier. Då vi skulle filma två intervjuer men ingen hade någon nyckel för att komma in på kontoret där kameran och stativet fanns, beslöt vi oss för att bryta oss in på Kurmi. Och visst fick vi tag i kameran till slut. Banditer...

Byn låg ca. en och en halv timme upp i bergen och vi zick-zackade oss upp för bergssidorna med åtta personer i pickupen och lika många på flaket. Det regnade en hel del under dagen och stora dimmoln drog förbi med jämna mellanrum. Lite då och då tittade solen fram. Det var hemskt kallt men åhhh så vackert.

Gruppen som hade samlats i den lilla byn bestod av både kvinnor och män i olika åldrar, många hade färdats länge för att komma dit och alla delade de ett intresse att utveckla sitt arbete med ullprodukter. Det var otroligt intressant att få vara med och se hur de hanterade lamaullen.

Fann mig en vän också, en söt liten grabb som följde efter mig hela dan och drog mig i byxbenen.

Den nya konstitutionen

I söndags 25 jan hölls en folkomröstning här i Bolivia om den nya konstitutionens vara eller inte vara. De senaste veckorna har både ja-sidans och nej-sidans kampanjer varit intensiva. Oppositionen har jobbat hårt för ett nej till den nya konstitutionen och då de flesta stora tv-kanaler i landet ägs av oppositionsanhängare har folket matats med ibland helt absurd propaganda. För det är inte med argument nej-sidan valt att kämpa mot den nya konstitutionen, utan genom att sprida lögner. Bl.a. har oppositionen påstått att staten genom den nya konstitutionen skulle få rätt att beslagta männinskors bostäder (för att ge till de fattiga), att barnen i första hand skulle tillhöra staten och i andra hand föräldrarna samt att Evo Morales skulle utropa sig själv till diktator. Oppositionen har även påstått att den nya konstitutionen skulle förbjuda folk att odla de grödor man vill och behöver för att föda sina familjer, något som oroat många på landsbygden där läskunnigheten inte är total och man inte själva läst det nya konstitutionsförslaget. Bolivia utropade sig för inte så länge sedan som fritt från alfabetism, en sanning som inte är helt sann. Regeringen har ständigt tvingats dementera alla lögner, något som tagit upp tid och resurser från viktigt informationsarbete. Trots detta vann ja-sidan. Drygt 60% av folket i Bolivia röstade ja till den nya konstitutionen.

Den nya konstitutionen kommer att innebära förbättringar för många grupper som idag är diskriminerade i samhället. Regeringen vill skapa jämställdhet och jämlikhet i landet, minska klyftorna mellan fattiga och rika. Alla landets folkgrupper erkänns och alla språk erkänns likvärdiga spanskan. Ingen ska längre diskrimineras p.g.a. sin bakgrund, kön, religion, etnisk- kulturell- eller social tillhörighet etc.

En stor del av artiklarna i den nya konstitutionen handlar om kvinnans rättigheter, som idag är begränsade. Kvinnan får rätt att studera, delta i politiken på alla nivåer, rätt att ärva och äga jord, rätt att bestämma över sin egen kropp (sexuella rättigheter), rätt att själv bestämma hur många barn hon vill ha. Kvinnor får inte längre diskrimineras i arbetslivet p.g.a. ålder, utseende, civil status o.s.v. Inte heller får kvinnor avskedas p.g.a. graviditet och de får rätt till barnledighet. Kvinnorna får med en nya konstitutionen samma rättigheter och skyldigheter som männen och framförallt framhålls kvinnors rättighet att leva ett liv utan våld.

4 av Bolivias 9 provinser röstade nej till den nya konstitutionen och från många håll hörs protester och krav på ett ogiltigförklarande av valresultatet då man anser att regeringen inte kan köra över viljan av en så stor del av folket. (Majoritet!?)

Man röstade även om att införa en begränsning av hur mycket jord man ska få äga, något som också mötts av stort motstånd från oppositionen, då många av de stora markägarna innehar höga positioner inom oppositionspartierna. Dock röstade 70% för en markbegränsing på 5000 hektar. Ingen som idag äger mer mark än så kommer att påverkas av beslutet kan tilläggas. Ingen kommer att tas ifrån sina marker som oppositionen påstått.

Förändring tar tid men jag tror att den nya konstitutionen är ett steg i rätt riktning för Bolivia.

Bush är borta!

Idag den 20 januari 2009 installeras Barack Obama som USA:s 44:e president. Är detta början på ett nytt, bättre USA? Det känns som en grov underdrift att påstå att mannen i fråga har enormt höga förväntningar att leva upp till. Världen väntar...

(Kultur)krock!

Här på Kurmi har det snackats en del om kulturkrockar. Det är mycket som är nytt, nya seder och bruk att anpassa sig till. En del saker är svåra att få grepp om men det mesta har jag börjat vänja mig med, som det eviga kindpussandet. Kändes lite lustigt i början, reserverad norrlänning som man är, men nu är det en del av vardagen. Det har också talats om hur vi svenskar uppfattas - som en aning stela nej-sägare. Här i Bolivia säger man aldrig nej när man blir erbjuden något, det uppfattas som oartigt. Vill man inte ha säger man istället; hmm..., inte just nu..., kanske..., lite senare... osv. Det kan kännas lite lustigt ibland, svårt när det är något man absolut inte vill ha.

En annan sak som är annorlunda här i Bolivia är trafiken. Tempot och mentaliteten i trafiken skiljer sig drastiskt från det man är van vid hemma i Sverige. Vägräcken existerar knappt trots många, långa kurviga vägar med sluttande stup nedanför. Samma sak gäller säkerhetsbälten. Trafikreglerna är svåra att förstå sig på, stannar vid rödljus gör man ibland - ibland inte och glöm att någon skulle stanna för att släppa fram en fotgängare. Övergångsställen är inga säkra ställen. Kanske är det därför de inte heller används så flitigt, man korsar vägen där det passar. Många gånger får man helt enkelt kasta sig ut i trafiken och kryssa sig fram mellan bilarna utan att veta om man faktiskt kommer klara sig över till andra sidan. Men det fungerar och jag börjar lära mig. Min första krock var jag med om igår kväll på väg hem, då bussen jag åkte med rammade en personbil i en korsning.

För övrigt är bussen aldrig full förrän den är full. I Bolivia finns det alltid plats för en till.

La Cancha

Det ar otroligt vad hett det ar i den har staden! Tro inte att jag klagar, det ar hur skont som helst men den har varmen ar inte direkt vad jag ar van vid. De senaste eftermiddagarna har vi spenderat till fots runt om i staden. Marknaden La Cancha har varit valbesokt av holaelever. Tror att vi alla varit dar minst ett par tre ganger redan. Marknaden ar sa otroligt stor att det inte gar forestalla sig om man inte varit dar. Kanns som hundra kvarter at varje hall, ibland utomhus, ibland under tak och ibland gar marknaden ihop med galleriorna. De tranga slingrande gangarna gor det latt att bli forvirrad, men bara man kan lata bli att ga vilse ar marknaden helt underbar. Jag tror inte att det finns nagonting man inte kan kopa dar.

Cochabamba!!!

I sondags, sista dagen i La Paz lekte vi turister. Forst gick vi till fangelset San Pedro och senare akte vi upp till El Alto for att kolla in sondagsmarknaden dar och ga pa cholitawrestling. Wrestlingen var bitvis mycket underhallande. Bara tre cholitas var med, men desto fler man i faniga trikaer som pucklade pa varandra. Folket i Bolivia har mycket bra inlevelseformaga och stamningen var hog genom hela showen som varade drygt tre timmar.

Vi reste fran La Paz klockan nio igar morse och kom fram till Cochabamba vid femtiden pa eftermiddagen. Vilken otrolig natur Bolivia har! Berg och djupa dalar och karga slatter sa langt ogat nar. Ju narmare vi kom Cochabamba desto gronare och frodigare blev det. Jag satt gapande och kollade ut genom fonstret mest hela bussresan. Stackars Lina fick en slang av magsjuka men har redan hamtat sig.

Igar var vi och besokte Kurmi, organisationen vi ska arbeta pa. Sara, var chef, verkar mycket trevlig. Hon hamtade upp oss vid busstationen och skjutsade hem oss pa kvallen. Jag och Lina bor tillsammans hos en mycket trevlig familj, imorse fick vi skjuts in till centrum. Hela formiddagen har vi haft spanskalektioner, jag, Lina, Alex och Armando. Vi far privatlektioner - mycket lyxigt! Jag gillar speciellt min ena larare Fernando, en mycket trevlig man som ar otroligt latt att prata med. Spanskalektionerna kommer att fortsatta varenda formiddag den har veckan.

Kanns valdigt skont att vara i Cochabamba, det ar varmt och soligt och tack vare att staden ligger ca 1000m lagre an La Paz slipper man ocksa hojdsjukan. Det var otroligt skont att vakna i morse utan huvudvark. Cochabamba ar en valdigt stor stad sa avstandet mellan dar vi bor och dar vi ska jobba ar mycket langt. Det kommer nog ta ett bra tag innan jag lar mig hitta. Av det jag har sett hittills av staden kanns det dock som att jag kommer att trivas mycket bra har.

Antligen Bolivia!

Efter drygt 40 timmar och tre mellanlandningar nadde vi slutligen Bolivia igar kvall. David motte oss vid flygplatsen i El Alto och vi begav oss ner till La Paz. Taxifarden gav en otrolig utsikt over La Paz med alla dess ljus som bredde ut sig nedanfor oss. Efter dusch och ombyte kande vi oss som nya manniskor. Att sedan fa njuta av det forsta mal lagad mat vi atit pa 2 dygn var helt fantastiskt. Otroligt gott var det dessutom! Jag sov otroligt gott under natten.

Vaknade imorse med en molande huvudvark som jag formodar beror pa hojden. Idag har vi vandrat runt i staden, alla gator gar antingen upp, eller ner. Staden ar otroligt backig. Man blir latt trott pa grund av hojden, pulsen ar konstant en aning hogre an normalt. Intrycken ar manga, dofterna, fargerna, folket, trafiken, spraket - man blir helt snurrig!

Allt kanns dock fantastiskt bra, det ar otroligt skont att vara framme! Jag kanner mig forvantansfull. Pa mandag aker vi vidare mot slutmalet - Cochabamba.