torsdag 23 april 2009

Brorsans golv knakar inte langre...

Morsans hus brann i lordags. Kanner mig lite bitter over att jag slapade dit mina karaste agodelar precis innan jag drog till Bolivia. Men men sant ar livet, eller hur? Kunde varit varre, ingen blev skadad och saker ar bara saker. Och ja, som min syrra papekade efter att ha inspekterat forodelsen; brorsans golv knakar inte langre...



No More Kurmi

22:a april. Jo jag vet att publiceringsdatumet pastar att det ar den 23:e men nu befinner jag mig ju pa andra sidan jordklotet och har ar det fortfarande den 22:a.

Sa en gang till. 22:a april. Sista dagen pa Kurmi. Detta firades? med glass i gigantiska mangder. Nu pastar dom att det ar karaoke som galler ikvall. Marie ar en aning skeptisk till detta. Vi far se...

Fran och med imorgon ar det semester som galler. En vecka ungefar innan hela klassen mots upp i La Paz for att spendera nagra dagar dar innan hemfarden. Imorgon blir det spa och sedan manga manga timmars bussresa. Forst till La Paz, sedan vidare till Peru och Cusco. Darifran ska jag och Lina forsoka ta oss till Macchu Pichu. Reskassan ar lite snal maste erkannas, men pa nagot satt ska det nog fungera.

Kanns konstigt att jag nu bara kommer att tillbringa ett dygn till har i Cochabamba. Kommer att sakna denna underbara stad som varit mitt hem den senaste tiden. Det kommer kannas forfarligt hemskt att aka harifran imorgon.

måndag 13 april 2009

Sucre otra vez

Fortjusande flickor

Vy over Sucre

Herbie!!!

3 fjuttiga veckor kvar

Efter dryga 14 skakiga timmar, ett par punkteringar och en skrikande unge som sparkade pa mig under storre delen av natten kom vi, inte sa tidigt, imorse tillbaka till Cochabamba. Insag pa allvar att vara dagar har i Bolivia ar raknade. Idag ar det precis tre veckor tills vart flyg lyfter och tar oss hem till Svealand igen. Buhuhu...

söndag 12 april 2009

En helg i Sucre...

...ar pa vag mot sitt slut. Jag och Lina akte till den vackra staden Sucre for att halsa pa vara kara amigas Alex och Ida. Trevlig stad - mindre, lugnare och framforallt renare an Cochabamba. Akte en svang och tittade pa dinosauriespar vilket var mattligt intressant. Kanske min skepsism bottnar i att vi som extrañeras fick betala 30 bolivianos medan bolivianer betalade 10. Inte forsta gangen det hander. Vill dom inte ha turister eller?

Annars har vi haft det galet bra, varmt och soligt, god mat och dryck etc. etc. Schysst att vi antligen pallrade oss ivag, det var verkligen pa tiden. Det har varit grymt kul att traffa Alex och Ida och spana in "deras" stad. Nu ar det dock hemfard pa gang om en dryg timme. Kanns lagom kul att sitta och skumpa i en buss hela natten och sedan jobba i morgon bitti. Speciellt med tanke pa att resa hit tog mer eller mindre 12 timmar. Zzzzzz.....

fredag 10 april 2009

Monkey business


Akte till Chapare i helgen. Antligen regnskogen! Som jag langtat!

Fick ingen Dengue... Trots att det verkligen ar att utmana odet att aka till tropikerna just nu.

En ny van fick jag daremot


Kika pa Linas blogg for fler bilder

torsdag 2 april 2009

Fotboll pa hog niva

Igar spelade Bolivas landskamp i fotboll. Mot Argentina. Man vann med hela 6-1.

Bolivia ar kanske inte en sa kand fotbollsnation, men spelar gor man overallt, pa varenda ledig grasplatt. Alla spelar, verkligen alla. Barn och vuxna, tanter och gubbbar. Igar spelade man pa hemmaplan, i La Paz. Detta var formodligen en bidragande orsak till den forkrossande segern. La Paz ligger pa 3600 meters hojd, luften ar tunn och bolivianerna som ar vana vid hojden hade en stor fordel. Bolivianerna brukar vinna sina hemmamatcher.

Men anda. Jag sager det igen. 6-1. Mot Argentina! Det firades rejalt har i Cochabamba igar kvall kan jag ju saga. Till och med yogatanterna skulle ut och svira.

Pa tal om fotboll... For ett tag sedan akte vi till Calientes, en bergsby ca. 4 timmars bilresa fran Cochabamba. Dar skulle vi besoka ett hantverksprojekt som drivs i byn. Nar vi kom dit visade det sig att det var fotboll som gallde, inget annat skulle uppmarksammas den dagen. Lag hade kommit fran byarna runt omkring och det skulle anordnas en fotbollscup. Bade mannen och kvinnorna skulle spela och jag blev inbjuden att delta. Fick den stora aran att spela for hemmalaget. Roligt hade vi men snacka om att det tog pa krafterna. Calientes ligger pa ca. 4500 meters hojd. Men ett mal gjorde jag i alla fall!

Utsikt fran fotbollsplanen

Mannen spelade...

Liksom kvinnorna.

Kjolarna fladdrade och skorna flog.

Det ar tuffa tag som galler. Tveka och du ar borta.

Mina lagkamrater tar igen sig.

Varldens vackraste malvakt?

Visum, del 2

Jo da, vi fick vart visum forlangt. Utan nagra som helst problem maste tillaggas. Med tanke pa vara tidigare erfarenheter var det nastan for mycket att vaga hoppas pa. Ingen vantetid, inga sura gubbar och framforallt inga mutor. Boom, en stampel i passet med nittio nya dagar. For att citera Ylva; aldrig har en stampel i passet varit sa vacker.

Bakgrund; Forsta gangen vi forsokte forlanga vart visum var nar vi passerade gransen fran Chile, dar blev vi hanvisade till migrationen i La Paz. Vi akte dit. Val dar mottes vi av tva korrupta snubbar som endast ville hjalpa oss om de fick pengar. Eftersom vi visste att David varit pa samma kontor veckan innan oss och fatt sitt visum forlangt utan att betala valde vi att ga darifran, for att senare pa dagen aterkomma med Javier fran Latinamerikagrupperna. Det som darefter utspelade sig pa migrationskontoret i La Paz var narmast skrattretande. Vi kravde att fa tala med chefen, vilket vi fick och da var de tva mannen vi talat med tidigare pa morgonen tvugna att forklara sig vilket lat ungefar sa har; VA!! Vem har sagt det? Har jag sagt det? Vada? Har jag? Har jag sagt sa? -Ehh... Jo, det var precis vad du sa! Ena snubben sag ut som han skulle ha kunnat doda nagon och han blangde oavbrutet pa oss under resten av tiden vi befann oss pa migrationskontoret. Vi fick erbjudande om att fixa ett arbetsvisum, vilket skulle ta lang tid och som vi dessutom inte behover eftersom vi in facto ar studenter/praktikanter. Vi begav oss istallet tillbaka till Cochabamba for att forsoka pa migrationskontoret har. Har sa en sur snubbe till oss att vi inte fick befinna oss i landet pa det visum vi har nu och att vi var har olagligt. Hmmm.... Forstar ni hur forvanade vi var i mandags nar vi utan nagra som helst problem kunde forlanga vara visum? Galler tydigen bara att traffa pa ratt person...