(Kultur)krock!

Här på Kurmi har det snackats en del om kulturkrockar. Det är mycket som är nytt, nya seder och bruk att anpassa sig till. En del saker är svåra att få grepp om men det mesta har jag börjat vänja mig med, som det eviga kindpussandet. Kändes lite lustigt i början, reserverad norrlänning som man är, men nu är det en del av vardagen. Det har också talats om hur vi svenskar uppfattas - som en aning stela nej-sägare. Här i Bolivia säger man aldrig nej när man blir erbjuden något, det uppfattas som oartigt. Vill man inte ha säger man istället; hmm..., inte just nu..., kanske..., lite senare... osv. Det kan kännas lite lustigt ibland, svårt när det är något man absolut inte vill ha.

En annan sak som är annorlunda här i Bolivia är trafiken. Tempot och mentaliteten i trafiken skiljer sig drastiskt från det man är van vid hemma i Sverige. Vägräcken existerar knappt trots många, långa kurviga vägar med sluttande stup nedanför. Samma sak gäller säkerhetsbälten. Trafikreglerna är svåra att förstå sig på, stannar vid rödljus gör man ibland - ibland inte och glöm att någon skulle stanna för att släppa fram en fotgängare. Övergångsställen är inga säkra ställen. Kanske är det därför de inte heller används så flitigt, man korsar vägen där det passar. Många gånger får man helt enkelt kasta sig ut i trafiken och kryssa sig fram mellan bilarna utan att veta om man faktiskt kommer klara sig över till andra sidan. Men det fungerar och jag börjar lära mig. Min första krock var jag med om igår kväll på väg hem, då bussen jag åkte med rammade en personbil i en korsning.

För övrigt är bussen aldrig full förrän den är full. I Bolivia finns det alltid plats för en till.