Visum, del 2

Jo da, vi fick vart visum forlangt. Utan nagra som helst problem maste tillaggas. Med tanke pa vara tidigare erfarenheter var det nastan for mycket att vaga hoppas pa. Ingen vantetid, inga sura gubbar och framforallt inga mutor. Boom, en stampel i passet med nittio nya dagar. For att citera Ylva; aldrig har en stampel i passet varit sa vacker.

Bakgrund; Forsta gangen vi forsokte forlanga vart visum var nar vi passerade gransen fran Chile, dar blev vi hanvisade till migrationen i La Paz. Vi akte dit. Val dar mottes vi av tva korrupta snubbar som endast ville hjalpa oss om de fick pengar. Eftersom vi visste att David varit pa samma kontor veckan innan oss och fatt sitt visum forlangt utan att betala valde vi att ga darifran, for att senare pa dagen aterkomma med Javier fran Latinamerikagrupperna. Det som darefter utspelade sig pa migrationskontoret i La Paz var narmast skrattretande. Vi kravde att fa tala med chefen, vilket vi fick och da var de tva mannen vi talat med tidigare pa morgonen tvugna att forklara sig vilket lat ungefar sa har; VA!! Vem har sagt det? Har jag sagt det? Vada? Har jag? Har jag sagt sa? -Ehh... Jo, det var precis vad du sa! Ena snubben sag ut som han skulle ha kunnat doda nagon och han blangde oavbrutet pa oss under resten av tiden vi befann oss pa migrationskontoret. Vi fick erbjudande om att fixa ett arbetsvisum, vilket skulle ta lang tid och som vi dessutom inte behover eftersom vi in facto ar studenter/praktikanter. Vi begav oss istallet tillbaka till Cochabamba for att forsoka pa migrationskontoret har. Har sa en sur snubbe till oss att vi inte fick befinna oss i landet pa det visum vi har nu och att vi var har olagligt. Hmmm.... Forstar ni hur forvanade vi var i mandags nar vi utan nagra som helst problem kunde forlanga vara visum? Galler tydigen bara att traffa pa ratt person...